The pain with tattoos
Men det gick att rida, Quest var superb, som oftast.
Min kära lilla ponny.
Tränade tempoväxlingar eftersom han är väldigt entaktig och svår att reglera ibland emellan hindren.
Det tar lite lång tid innan förhållningar går igenom och när de väl tar så blir det lite väl mycket.
Så vi använde Mariannes favorit - fyra språng fram två språng tillbaka.
Jag fokuserade inte så mycket på antalet i början utan mest på att han skulle komma tillbaka när jag ville och gå fram omedelbart på hjälpen. Gjorde han inte det renodlade jag igen.
.
Tillslut var han riktigt bra på det. Då övergick vi till att träna vändning till vänster och ur de rida framåt. Det är detta vi haft problem med på tävling, och träning. Galoppen försvinner ur vänstersväng vilket gör att vi inte kommer fram med stopp som följd.
.
Även detta gav ett bra resultat och jag hoppas att vi med fortsatt fokus på tempoväxlingar och komma fram i vändningarna ska lösa motgångarna. Det handlar mycket om att jag måste vara medveten om vad jag gör och koncentrerad. Så att jag kan ge rätt hjälper och få direkt svar.
FOKUSERA.
Jag vet inte hur många gånger jag har hört det.
Har länge funderat på att tatuera mig. Funderar på att göra något sånt här. Någon gång.
